Mini heart attack

Alltså jag hoppas verkligen att den anonyma som skrev det här inte har något emot att jag nu lägger upp kommentaren här? Eftersom du var anonym så antar jag att det är okej. Men säg genast om du vill att jag tar bort det här inlägget.

Hej Tara. Tänker skriva detta inlägg som anonym-inte för att jag är feg och inte vågar stå bakom mina ord - utan för att skippa elaka och onödiga ord mot mig och för att inte bli ännu mera mobbad. Nu håller du högst troligen på och skrattar där hemma bakom dator skärmen åt mig. Sedan imorgon i skolan skrattar du till mig med dina perfekta vänner. Du har perfekt liv för fan. Perfekt familj, ljuvligt utseende, fashion kläder, mycket vänner, du är populär och goda vänner bra humor och allt. Sedan sitter du ner vid skärmen och skriver hur du dricker latte på roberts coffee, går ut och tränar ett pass och sedan festar på fester och lever young, wild and free liv. Eller hur? Men är det så som det påriktigt är? Är du äkta i bloggen? Det tror jag verkligen, för med att provocera kommer du ingenstans. Jag tror på dig. Du kommer att komma långt i livet. Jag tror på dig. Och jag vet att det finns en hel del andra som också beundrar dig. Jag beundrar din inställning till livet. If nothing goes right, go left. Och fuck it im young. Du är dig själv och självsäker. Har ingen aning om vart jag ville koma med denna kommentar men att det är sant att du är en av orssakerna varför jag orkar stiga upp på mornarna. Älskar dig. puss

För det första så sitter jag verkligen inte och skrattar åt dig. Jag är helt i chock faktiskt. Din kommentar fick mig att känna mig helt hemsk. Men vill bara säga att ingenting av det där är 100% sant. Nu kanske du tror att jag provocerar men det gör jag inte heller. Jag har verkligen inte ett perfekt liv, just nu är livet väldigt ljust för mig men jag har verkligen haft mörka perioder. Jag har gjort saker som nästan ingen vet. Men saken är den att jag försöker hålla mig positiv i bloggen. Försöker skriva sakerna från den ljusa sidan så att ni inte ska behöva läsa om hur skit jag mår ibland och hur jävla dålig jag känner mig när människor klankar ner på mig. Det ser kanske ut på utsidan som om ja har världens bästa självförtroende, men det är inte sant. Varje gång jag ser någon titta på mig kommer det upp negativa tankar om vad just den personen tänker om mig. Jag vill inte att ni ska få bilden av att jag har ett perfekt liv, men jag vill inte heller att ni ska behöva läsa om allt det negativa i mitt liv. Ibland skriver jag om hur skit jag mår, men jag har inte gjort det på länge. Men jag är äkta i bloggen. Bara så att du vet, jag ljuger aldrig i bloggen, men säger inte heller alltid allt. Jag hoppas du förstod vad jag menade? För jag provocerar verkligen inte. Just nu är livet faktiskt jätte bra för mig.  Och med det vill jag bara säga att jag inte skriver om ett liv jag inte har. För just nu är mitt liv precis det jag skriver om. Men det är ändå inte perfekt. Det är långt ifrån det. Men det är bra. Och jag vill att du ska veta att om du någonsin vill tala så kan du helt bra maila mej. Vi kan ta den där latten på Robert's coffee tillsammans och prata om vad som helts. Du kanske tror att jag är värsta bitchen som skiter i alla men det är jag verkligen inte. Jag bryr mig påriktigt. Och jag vill hjälpa. Men snälla, säg inte att jag har ett perfekt liv. Säg inte att jag har en perfekt familj, perfekta vänner, att jag är populär, vacker eller vad som helst. Tänker nu såklart inte skriva hit någo personliga problem men min familj är inte perfekt och det är varken jag eller mina vänner heller. Ingen är perfekt och det är något man måste lära sig i livet. Hoppas att du inte missförstod något. Puss